Livet, är det en räkmacka eller ett pussel?

När jag var 14 trodde jag att jag listat ut vad livet går ut på. Jag tyckte att jag fått den där sista pusselbiten just på rätt plats. Jag fick en hel del kommentarer av vuxna att jag var så mogen och insiktsfull och tänkte att; ja-ha, nu blir resten av livet en räkmacka. Jag hade ju knäckt koden! Sanningen var väl den att jag bara lyckats lägga mitt första pussel klart.

Nu undrar jag hur många pussel finns det att lägga? Någon som vet!? När kommer man till den punkten att man inte behöver lägga fler pussel. Man är nöjd med att betrakta de man har. Det gör jag nu också, betraktar gamla pussel alltså. Men så fort jag börja titta på ett färdiglagt försöker jag att integrera och merga ihop det med resten av samlingen. Och när jag äntligen får till det så känner jag precis så där igen. Ja-happ nu var jag klar; livet härifrån är en räkmacka. Och så börjar jag om igen.

Och nu kommer jag att bli lite högtidlig. Är ni beredda. Fram med näsdukarna. Tack alla ni som hjälpt till med mina pussel! Det hade aldrig gått utan er! Speciellt tack till er som påminner mig om att räkmacke stadiet är ganska kort och att vad livet egentligen handlar om är pusselläggandet. Kära vänner; njut av räckmackan men glöm inte bort era pussel.