Upplagd av
PERNILLA
kl.
15:05
2
kommentarer
Etiketter: digital scrap, hemma hos oss

Foto: http://www.yvestown.com/
Vi har aldrig haft någon julgran inomhus. D gillar inte julpynt och jag har inte tyckt att frågan är värd att stridas för. I år har jag, hemska tanke, börjat fudera på en plastgran. Om jag någon gång kommer att köpa en så är det en sådan här det får bli. Tycker det är snyggt när den är så tät och konformad. Hittade denna bild på The Yvestown Blog.
Upplagd av
PERNILLA
kl.
17:02
1 kommentarer
Upplagd av
PERNILLA
kl.
13:37
4
kommentarer
Etiketter: illustrationer, utlottning
Upplagd av
PERNILLA
kl.
10:17
7
kommentarer
Etiketter: utlottning
Upplagd av
PERNILLA
kl.
10:34
2
kommentarer
Upplagd av
PERNILLA
kl.
16:00
2
kommentarer
Upplagd av
PERNILLA
kl.
13:05
3
kommentarer
Etiketter: hemma hos oss
Upplagd av
PERNILLA
kl.
10:45
4
kommentarer
När jag var 14 trodde jag att jag listat ut vad livet går ut på. Jag tyckte att jag fått den där sista pusselbiten just på rätt plats. Jag fick en hel del kommentarer av vuxna att jag var så mogen och insiktsfull och tänkte att; ja-ha, nu blir resten av livet en räkmacka. Jag hade ju knäckt koden! Sanningen var väl den att jag bara lyckats lägga mitt första pussel klart.
Nu undrar jag hur många pussel finns det att lägga? Någon som vet!? När kommer man till den punkten att man inte behöver lägga fler pussel. Man är nöjd med att betrakta de man har. Det gör jag nu också, betraktar gamla pussel alltså. Men så fort jag börja titta på ett färdiglagt försöker jag att integrera och merga ihop det med resten av samlingen. Och när jag äntligen får till det så känner jag precis så där igen. Ja-happ nu var jag klar; livet härifrån är en räkmacka. Och så börjar jag om igen.
Och nu kommer jag att bli lite högtidlig. Är ni beredda. Fram med näsdukarna. Tack alla ni som hjälpt till med mina pussel! Det hade aldrig gått utan er! Speciellt tack till er som påminner mig om att räkmacke stadiet är ganska kort och att vad livet egentligen handlar om är pusselläggandet. Kära vänner; njut av räckmackan men glöm inte bort era pussel.
Upplagd av
PERNILLA
kl.
12:19
1 kommentarer
Upplagd av
PERNILLA
kl.
13:44
1 kommentarer
Upplagd av
PERNILLA
kl.
13:28
3
kommentarer
Ninni du var fantastisk och jag ser fram emot globen!! När jag kom hem och parkerat bilen tittade jag upp mot en stjärnklar himmel och kände ren och skär lycka. Lycka över en dag som blev så otroligt mycket bättre än vad jag någonsin kunnat ana. Tack alla ni som varit en del av min dag!
Upplagd av
PERNILLA
kl.
00:36
1 kommentarer
Upplagd av
PERNILLA
kl.
21:23
1 kommentarer
Upplagd av
PERNILLA
kl.
14:17
0
kommentarer
Etiketter: digital scrap, foto, hemma hos oss, illustrationer, inredning
Upplagd av
PERNILLA
kl.
23:37
2
kommentarer
Etiketter: dockskåpet
Upplagd av
PERNILLA
kl.
14:02
0
kommentarer
Etiketter: digital scrap


Upplagd av
PERNILLA
kl.
18:27
3
kommentarer
Jag har blivit utmanad av Monnah på en väldigt annorlunda men rolig utmaning. Jag ska skriva om "Mina drömmar…". Här är reglerna för utmaningen:
Fundera ut ett ämne som du vill att någon ska skriva om (eller fotografera) och skriv ned det.
Välj ut cirka fem bloggare som du tror skulle vilja skriva om ämnet och tala om att de är utmanade.
Längst ned i inlägget klistrar du in listan över tidigare ämnen.
Du som blir utmanad får skriva så långt eller kort du vill om ämnet, du kan fotografera bara eller både skriva och fotografera. Du får välja fem nya bloggare men fler eller färre går också bra. Har du blivit utmanad flera gånger får du välja det ämne du tycker är roligast om du inte vill vara med två gånger.
Mitt ämne är: "När jag var liten..."
Och de jag utmanar att skriva om "När jag var liten..." är:
Helena
Katrin
Daniel
Mikaela
Badanka
Lista över tidigare ämnen:"Ett sommarminne""Första gången...""Mina drömmar…"
Mina drömmar
Jag kommer ihåg vad jag drömmer, inte varje natt, men det händer ganska ofta. Här i veckan drömde jag att vår granne Jonny skaffat sig en stickad kostym i brunt med ljusblå detaljer. Om det var snyggt? Njae kan jag inte påstå. Det är ju just det som är så roligt med drömmar helkonstiga grejor kan bli fullkomligt normala.
Jag har en stressdröm som innefattar mig, Jenny (syster) och två barnvagnar utan barn (undra vad Freud säger om det?) och en massa åkande med SL. Vi försöker att fundera ut hur vi snabbst ska ta oss kors och tvärs över Stockholm. Jag vet att vi är påväg någonstans men inte vart. Men oj, oj, oj vad vi åker och byter och åker och åker fel och springer för att hinna oj oj oj. Upp och ner i tunnelbanan fort över till bussperrongen, nej vi ångrar oss och tar Roslagsbanan istället och så helt plötsligt är vi på en bussterminal i New York och då lugnar allt ner sig. Då kommer vi på att vi glömt ngt och åkandet börjar om igen. Skumt värre, eller hur?
Jag har en ännu märkligare dröm som dessutom återkommer med jämna mellanrum. Konstigt nog framkallas den av att jag sover i ett rum där någonting tickar. Det som är så konstigt med drömmen är att jag inte kan förmedla med ord vad den handlar om. Det är bara massa konstiga känslor och kontraster. Jag ska försöka förklara drömmen:
Första är allt jättetungt som stora lastbilsdäck (?!!!) sedan blir alla känslor superlätta och slutar i ett utomhuscafé med nätta stolar, parasoll, bord och bakelse. Jag själv är inte med det är bara massa saker, eller händelseförlopp, som jag betraktar. Kanske är det så att lastbilsdäcken kör över det lilla cafét, jag kommer inte riktigt ihåg. Jag får ta fram min Swatch klocka ur gömmorna och lägga den under kudden.
Upplagd av
PERNILLA
kl.
10:28
3
kommentarer
övervaka dragningen av vinnaren till iPodsockan. Inspektören godkände lapparna jag gjort och utnämde Daniel till lottdragare. För att vara så opartisk som möjligt gick jag ut ur rummet när själva dragningen ägde rum. Tumpetfanfar. Och vinnare är .......Monnah. För tillfället finns sockan i färgerna ljusrosa, vit, röd, lime, gråmelerad, rosa. Välj en färg så skickar jag sockan eller varför inte kom över med familjen på middag så kan jag överräcka den till dig personligen.
Upplagd av
PERNILLA
kl.
21:58
2
kommentarer
Upplagd av
PERNILLA
kl.
20:53
2
kommentarer