Utmaning

Jag har blivit utmanad av Monnah på en väldigt annorlunda men rolig utmaning. Jag ska skriva om "Mina drömmar…". Här är reglerna för utmaningen:

Fundera ut ett ämne som du vill att någon ska skriva om (eller fotografera) och skriv ned det.
Välj ut cirka fem bloggare som du tror skulle vilja skriva om ämnet och tala om att de är utmanade.

Längst ned i inlägget klistrar du in listan över tidigare ämnen.
Du som blir utmanad får skriva så långt eller kort du vill om ämnet, du kan fotografera bara eller både skriva och fotografera. Du får välja fem nya bloggare men fler eller färre går också bra. Har du blivit utmanad flera gånger får du välja det ämne du tycker är roligast om du inte vill vara med två gånger.

Mitt ämne är: "När jag var liten..."

Och de jag utmanar att skriva om "När jag var liten..." är:

Helena
Katrin
Daniel
Mikaela
Badanka

Lista över tidigare ämnen:"Ett sommarminne""Första gången...""Mina drömmar…"

Mina drömmar

Jag kommer ihåg vad jag drömmer, inte varje natt, men det händer ganska ofta. Här i veckan drömde jag att vår granne Jonny skaffat sig en stickad kostym i brunt med ljusblå detaljer. Om det var snyggt? Njae kan jag inte påstå. Det är ju just det som är så roligt med drömmar helkonstiga grejor kan bli fullkomligt normala.

Jag har en stressdröm som innefattar mig, Jenny (syster) och två barnvagnar utan barn (undra vad Freud säger om det?) och en massa åkande med SL. Vi försöker att fundera ut hur vi snabbst ska ta oss kors och tvärs över Stockholm. Jag vet att vi är påväg någonstans men inte vart. Men oj, oj, oj vad vi åker och byter och åker och åker fel och springer för att hinna oj oj oj. Upp och ner i tunnelbanan fort över till bussperrongen, nej vi ångrar oss och tar Roslagsbanan istället och så helt plötsligt är vi på en bussterminal i New York och då lugnar allt ner sig. Då kommer vi på att vi glömt ngt och åkandet börjar om igen. Skumt värre, eller hur?

Jag har en ännu märkligare dröm som dessutom återkommer med jämna mellanrum. Konstigt nog framkallas den av att jag sover i ett rum där någonting tickar. Det som är så konstigt med drömmen är att jag inte kan förmedla med ord vad den handlar om. Det är bara massa konstiga känslor och kontraster. Jag ska försöka förklara drömmen:

Första är allt jättetungt som stora lastbilsdäck (?!!!) sedan blir alla känslor superlätta och slutar i ett utomhuscafé med nätta stolar, parasoll, bord och bakelse. Jag själv är inte med det är bara massa saker, eller händelseförlopp, som jag betraktar. Kanske är det så att lastbilsdäcken kör över det lilla cafét, jag kommer inte riktigt ihåg. Jag får ta fram min Swatch klocka ur gömmorna och lägga den under kudden.