Efter att ha varit utan TV i två månader inser jag att det enda jag verkligen saknat är debattprogrammen. Och vilken tur att vi haft tv senaste tre veckorna för det har varit kända ansikten varje vecka. Antingen i Debatt eller Kvällsöppet. Beatrice, Tessie, Vidar, Louis och nu idag Lotta. Jag är stolt över att ha så många engagerade, passionerade och kloka människor i min facebookskara.
Tydligen tycker Julius att det är bättre att skriva under pseudonym. Fast lite taskigt att använda mitt namn. Jag skulle aldrig göra en bok om rumpor.
Den fina klockan fick vi i inflyttningspresent. Duken är inte klar. Jag har bara fäst ihop dem. Nu ska jag virka små minidukar för att den ska bli mer en enhet. Kom ihåg vart ni såg multifarmorsduken först. Krukan köpte jag på loppis i helgen. Jag kan inte så mycket men vet att Uppsala Ekeby är bra gjejor. Det har Kerstin lärt mig. De höga ljusstakarna är från Svenskt Tenn och den låga är ett loppisfynd.
Jag älskar köket. Jag var lite osäker på hur set praktiskt skulle funka med en stor (3x1.2 m) ö och bara högskåp i bakkant. Det funkar hur bra som helst. En (stor) ho var jag också lite fundersam över. Inga som helst problem. Stenskivan är najs.
Dax för lite bilder från huset. Vi börjar med Julius rum. Jag fotade lite för sent på dagen och objektivet som (knappt) klarade ljuset är inte vidvinkligt. Här kommer lite närbilder på Julius rum. Den fina vampyrkillen kommer från Sammy Rose och var det första som Julius ville att vi skulle fixa när vi flyttat in.
En fantastisk kombination. Tänkte att jag måste bryta mönstret från senaste två inläggen. Tack för stöd och kommentarer, det värmer.
Här är länken till låten, hoppas det funkar. Lyssna på den här och inse vad otroligt begåvad han var. http://open.spotify.com/track/3AafQgd6BkIah95bzOKg9Y
Hej, du måste vara Pernilla sa sjuksyster Camilla när jag precis kommig genom dörren. Sedan visade hon mig runt på avdelningen där jag kommer att vara inlagd som dagpatient de kommande två veckorna. Tyvärr kan du inte få en säng idag eftersom det kommer in en patient som ska få långdropp. Säng tänkte jag, jag behöver ingen säng jag behöver en kompetent läkare. Och gärna en diagnos. Senare i ett samtal förklarar Camilla att läkarna här är lite som doktor House och att det finns fyra av dem. Det låter hoppfullt. Jag befinner mig på en linje. I ena ändan är hoppet och andra förtvilan. Jag pendlar där emellan, varannan tanke är hopp varannan förtvivlan. Då menar jag inte livet i stort mitt liv som helhet är hoppfullt, innehållsrikt, fullt av utmaningar och äventyr att ta tag i. Lyckligt lottad är jag med två fantastiska killar vid min sida. Och inte bara de. Resten av min familj, den stora. Älskade föräldrar, syskon, svägerskor, svågrar, svärfar och svärmödrar. Vännerna är många och dyrbara. Några av dem möter jag på jobbet varje dag. Tack alla fina, fina kollegor utan er hade jag varit en liten våt fläck. Att jag trots allt fixat ett heltidsjobb kastar mig långt mot max på hoppfullhetsskalan.
Tillbaka till dagens eskapader. En av läkarkandidaterna är skådis. Jag satt och funderade ett tag tills jag insåg att det inte var någon jag kände. Överläkaren tryckte på alla senor där min värk sitter. Jag har ont på betydligt fler ställen än vad jag tror. Dåligt! De ska beställa röntgenbilder, göra kompletterande ultraljud och sedan ställa en diagnos. Såklart jag surfat runt och gissar på antingen Bechterews, ME eller Firbromyralgi. Autoimmunt och skitdiagnoser alla tre. ME och FM kanske inte är autoimmunt när jag tänker efter. Men skit och utan bot är de.
Nu tror jag att jag ska gå och lägga mig och sova. Jag är helt slut.
Hur många koder och lösenord hanterar ni per dag? Denna morgon har jag använt sju. Jag försöker tänka hur många har har totalt, tror det landar på elva. Måtte jag inte bli senil.
Inlägg
Alla kommentarer
