Pyjamasistoria som går i arv

När jag var liten fick jag gå och lägga mig tidigast av alla barn. En gång när jag var åtta nio kom Linda och ringde på och frågade om vi skulle leka. Jag hade pyjamas på mig. Höjden av pinsamhet var nådd. Jag bestämde mig då för att mina barn skulle få vara ute och leka hur länge de ville. Som mamma har jag dock reviderat denna ståndpunkt till att inte vara benhård med läggtider osv. Julius får inte vara ute och leka hur länge han vill.

Idag är Han och jag ensamma hemma. Daniel jobbar sent. Efter middagen var det lite tjat om dumburken och Julius fick välja mellan film, Bolibompa eller Animal planet. Han valde film och jag kontrade med att om han skulle se på film så måste han ha pyjamasen på sig. Mest för att få proceduren avklarad så att jag kan ägna mig åt tvätten. Eftersom filmen hägrade var det inga problem med det. Så mitt under filmen ser han Filip på gården. Mamma jag vill gå ut och leka med Filip. Kan du inte be honom komma in, du har ju pyjamas på dig? Nej mamma det går inte jag har ju PYJAMAS på mig.

I hallen efter att jag hjälpt honom på med jeansen, pyjamaströjan är fortfarande på, fäller han följande klockrena kommentar.

Mamma att ha pyjamas på dagen är ingen bättre idé.