Nej tack jag dricker inte!

Jag är tacksam för att jag växt upp i en alkohofri miljö. Glad att jag sluppit se mina föräldrar fulla. Jag vet inte hur gott det är att dricka vin till maten men klarar mig rätt bra ändå. För mig har det varit ett personligt ställningstagande att inte dricka. Jag vill inte dricka för att jag tror att jag mår bättre om jag inte gör det. Jamen du kan väl ta ett glas? Det gör väl ingenting. Ja visst skulle jag kunna ta det, men jag avstår. Jag avstår för att jag vet att det finns människor som vid sitt första möte med alkohol åkt dit.

Sedan jag börjat jobba på IOGT-NTO har jag insett samhällsvinsterna om alkoholkonsumtionen skulle minska. Här är lite fakta:

385 000 barn i sverige idag lever med föräldrar som har risk- eller missbruk. Det är mååånga barn. För många.

I åtta av tio fall är alkohol inblandat när ett våldsbrott begås.

Hälften av alla som är livstidsdömda säger sig varit alkoholberoende då de begick brottet.

Minst 6000 människor omkommer varje år i Sverige på grund av drickandet. Det är nästan sjutton människor om dagen. Året runt.

Många av de brott som i pressen beskrivs som vansinnesdåd, (tex bilramningen i gamla stan, mannen som gick lös med ett järnrör vid tunnelbanestationen Åkeshov) beror inte i första hand på psykisk störning utan på alkohol. Psykiskt sjuka människor begår inte fler våldsbrott än friska MEN om man tar med alkohol som en parameter förändras statistiken.

Media har börjat intressera sig för frågan och vågar lyfta den. Det händer saker! Jag kräver inte av mig omgivning att de ska sluta dricka MEN jag tycker det är viktigt att informera om alkoholens baksida. Det behövs en motvikt till all positiv publicitet alkoholen får.