Förlösande
Inte för att jag är olycklig. Såklart det inte är kul att ställa in Londonresan. Men så sorgligt att jag gråter är det inte. Jag gråter för att livet är vackert men obarmhärtigt. För en liten kille som fryser i skogen och längtar efter pappa. För att jag vill att allas livssagor ska sluta lyckligt. Jag tänker på hur mycket jag älskar Daniel och Julius och då gråter jag mer. Men nu gråter jag av tacksamhet. Sedan spelar jag en massa melankoliska låtar och gråter lite till. Här är min gråtsångslista:
Romeo and Juliet, The Killers
Bridge over troubled water, Roberta Flack
Kom änglar (live), Winnerbäck
The river (live), Bruce
Two souls, Christian Kjellvander
Fait accomplit, BAO
Höstvisa, Cumulus
Balladen om Briggen Blue Bird av Hull, Imperiet
Do it to me, Lionel Richie
Lightning crashes, Live
PS Jag tycker egentligen att detta inlägg är snäppet för utlämnande. Jag bjuder på det. Det är ju fredag vettja.
Inlägg
2 kommentarer:
Tack för tipset. Själv älskar jag briggen Blue Bird. Jag gråter för fullt när jag kommer till slutet. Varje gång! När vi var små hade vi en skiva med Maritza Horn där hon sjöng gamla skillingtryck. Kolla på Spotify. Jämmer och elände heter den. Det säger väl allt. Åh vad vi satt stilla och lyssnade på den och tänkte på den stackars lejonbruden. Och flickan som fick gå och hämta sin suparpappa och dog i en snödriva. Vad spännande med huset Pernilla. Det ser jättefint ut.
Kram från Marie
Skicka en kommentar