Kära sol-sommar!

Jag längtar efter dig. Det är så trevligt när du förgyller mitt liv och jag får lite fräknar. Vår framsida är så varm och skön på kvällarna när du är där. För att inte tala om hur omtänksamt du värmer upp sjöar, hav och pooler.

Jag börjar bli lite orolig för hur du egentligen mår. Du kanske är trött, eller hemska tanke, utbränd. Om du bara berättar vad som är fel så kanske jag kan hjälpa dig. Cecilia, min kära vän, är psykolog och kan säker rycka in och ge dig några pro bono-sessioner. I värsta fall finns ju antidepressiva att ta till.

Vi hade ju kommit överens om att ses i Skåne men eftersom du inte tänkte dyka upp stannar vi hemma denna vecka. Och nej, inget dåligt samvete nu ibland är det bara så att man inte orkar och vill hålla sig bort från allt vad hålligång heter. Jag vet.

Jag vill bara att du ska veta att du är saknad. Alla jag känner frågar efter dig, och jag vet inte riktigt vad jag ska svara när de frågar var du är. Jag brukar säga att du är utomlands.

Inte vet jag om dessa ord hjälp eller själpt men jag har i alla fall gjort något åt min saknad.

Längtar efter dig, och hoppas på din snara medverkan i mitt liv.

Kram Pernilla