Idag

Bara så att ni vet. Detta kommer bli ett gnälligt inlägg. Jag avskyr självömkan men dagen idag har varit för pissig för att jag ska orka stå emot. Dessutom behöver jag dokumentera hur jag mår. Och den här sjukcirkusen är dessutom en ganska stor del av mitt liv hur hårt jag än försöker förneka det.
Jag vaknar av frossa. Hela kroppen värker. Släpar mig ner för att fixa frukost till Julius. Tar mina piller, ett glas vatten och en banan och stapplar upp på övervåningen. Jag behöver egentligen gå på toa men orkar inte. Jag jobbar liggande i sängen och framåt lunch orkar jag äntligen ta mig till toaletten. Jag vet att jag borde sjukskriva mig, jag vet att jag måste se till så att jag får mat, jag vet att jag måste stå på mig och kräva en diagnos och den vård jag behöver. Jag vet en massa saker. Men jag orkar inte. Just den här delen av mitt liv suger bottenlöst. Eftermiddagen fölöper inte bättre än förmiddagen. När Daniel kommer innanför dörren får han komma med flingor och mjölk.
Jag vill i sammanhanget också poängtera att jag har tagit mig igenom en förlossning utan att säga pip med lustgas som enda smärtlindring. Bilden ni ser är ett skoskav där jag igorerat skavet tills det är ett öppet sår. Jag besparar er den blodiga versionen, bilden är efter avtorkning. Vad jag vill säga är: JAG ÄR INGEN MES! Jag har inga som helst problem med att bita ihop. Men nu doktor Lei är det dags att du kommer på vad som är fel, annars blir jag galen.