söndag 13 februari 2011

Söndagsångest

Jag gillar mitt jobb. Och måndag morgon när jag hugger tag i jobbhögen känns det bra. Men nu, sista kvällen på helgen känns det pest. Jag har aldrig gillat söndagkvällar. Jag vet att allt är bra imorgon när jag vaknar och att vardagen är där med sin trygga och välkomnande famn. Men söndag kväll. Inte min grej.

3 kommentarer:

Helena sa...

Ha,ha,ha! När jag och alla andra bodde hemma var detta ett välkänt fenomen. Som jag minns det var det Samuel som sa det först i huset, men sen hängde alla på: söndagsångest!!!! Jag förstår dig PRECIS! Å, det är hemskt.
(Nu när funderar på det är jag inte drabbad av det i nuvarande yrkesroll som hemma-mamma. Hmmm, lustigt. Har inte tänkt på det förut. Men så är det.)
Hoppas att kvällen förflöt lugnt och att du nu är tillbaka på jobbet med ny energi. ;)

Gunilla sa...

Den berömda söndagsångesten drabbar nog alla som jobbar hur bra man än trivs.

Anonym sa...

Det var verkligen en hög igenkänningsfaktor på det inlägget:)