Mamma och eget företag. Funkar det?

Det enkla svaret är; javisst! Men det finns en hel del förutsättningar för att det ska funka:

1. Du behöver jobba med någonting hemifrån i så stor utsträckning som det går. Om du i normala fall behöver flänga och träffa kunder irl, se till att etablera bra telefon, mejl och skypekontakter.

2. Du behöver hjälp. Eftersom min arbetsbörda är olika från vecka till vecka har vi styrt upp den kommande veckan på söndagar. Då vet jag ungefär hur mycket jobb jag har och Daniel vet hur han ska lägga upp sitt jobb för att kunna komma hem tidigare de dagar jag behövt jobba. Vi har valt att han inte är hemma fasta dagar. Flexibilitet alltså.

3. Tillägg till bebisen. Ambitionen att helamma fanns där men när Isadora inte gick upp i vikt som hon skulle behövde vi introducera flaskan. Det visade sig vara väldigt bra för alla inblandade. Jag slapp sitta och amma från eftermiddagen till midnatt och ändå ha ett barn som dippade viktmässigt. Daniel har kunnat ta över matningen med flaska. En mätt bebis är en gladare bebis. Win, win, win. Jättebra om amningen funkar MEN barn dör inte av tillägg, snarare tvärtom. Jag upplever att det har blivit mer ok att välja flaskmatning på BVC. På BB rekommenderade de att vi skulle ta varannan natt och att Daniel skulle ge tillägg. Så var det inte när Julius var bebis.

3. Sömn. Vi har tagit varannan natt sedan Isa var nyfödd. Största anledningen till det var min förlossningsdepression med Julius. Jag vet att jag inte funkar om jag inte får sova. Jag har fått en kommentar om att det är en märklig fördelning; "Daniel ska ju upp och jobba". Äh ursäkta, det ska jag också. Plus att jag är hemma hela tiden och ska försöka upprätthålla någon slags ordning (har verkligen inte gått speciellt bra).

4. Sänk kraven på: ordning i hemmet och matlagning. Vällagade måltider finns det gott om tid för i andra faser av livet. Vi har fått middagar av snälla medlemmar i församlingen. Så oerhört uppskattat, värdefullt och välkommet. Man dör inte av att äta mackor till middag. Man dör inte av att det är stökigt heller, även om det känns så. Vi har valt att köpa in städning vilket gör att vi tvingas plocka i ordning inför det. Sedan är det ok ordning i två dagar. Dag tre till sex, saker överallt och kaos. Med en ny liten människa blir det massor med nya saker och prylar. Och tvätt! Massor, massor av tvätt. Sänk också kravet på att du ska se ok ut. Jag har prioriterat att duscha (står inte ut med surmjölklukten). Som tur är har jag sedan många år använt torrschampo vilket gör att jag behöver tvätt håret mer sällan än en gång i veckan.

5. Avdramatisera. Mina rötter kommer från mörka Småland. Torpare och bönder som slitit för att få ihop till brödfödan. "Att vara hemma med barn" är en lyx vi kunnat ägna oss åt sedan förvärvsarbete utanför hemmet infördes. Mina förfäder har med all säkerhet mjölkat kor och rensat ogräs med nyfödda barn. Det samhälle vi lever i nu med tydliga avgränsningar mellan arbete och ledighet (om nu att vara hemma med barn kan kallas ledighet) är så konstruerad. Vi behöver pengar för att överleva i dagens samhälle. Punkt. Sedan tycker jag det är fritt att tänka själva hur vi löser det. Alla behöver inte göra likadant. Jag har valt att vara egen och med det kommer det för- och nackdelar. En nackdel är att jag inte kan säga upp mina kunder för att sedan återuppta kontakten senare, när det passar mig. Jag hade kunnat göra det men tror att det hade varit svårt att njuta av mammaledigheten. Jag hade hela tiden funderat på vad jag skulle göra när den tagit slut.

6. Prioritera bort allt du inte behöver ha i ditt liv. Då menar jag, för min del: slösurfande, tv-tid, se på film, läsa tidningar. Det fiffiga är att Isadora inte har koll på vad jag gör när jag inte är med henne. Om jag jobbar eller hänger på blocket bryr hon sig inte så mycket om.

7. Du behöver gilla det du jobbar med. Får du inte energi av att jobba? Gör det inte.

Om svaret att det funkar är javisst. Vad är svaret på om det är värt det? Det är lite för tidigt att svara på tycker jag men följande vet jag i dagsläget:

Isadora kommer kunna vara hemma mycket längre än de flesta andra barn som har föräldrar med två karriärer. Jag tror inte på att ettåringar ska gå på dagis. Jag tror inte de dör av det, Julius började när han var 20 månader och det tyckte jag var för tidigt, men han överlevde. Jag tycker att man ska ha ett språk innan man tvingas in i sociala sammanhang. Att få ha några få vuxna (mamma, pappa, mormor, farfar...) i sin närhet att knyta an till. Psykologer larmar och varnar för att små barn på förskola inte mår bra, men vi har målat in oss i ett hörn med bolån och åtaganden där små barns intresse inte prioriteras.

Det är fantastiskt att få vara mamma och ta hand om en nyföding. Det mest fantastiska i livet skulle jag vilja säga. En liten, liten människa, ett mirakel någon som behöver dig för att överleva. Det är såå mysigt att ligga med en bebis på bröstet och känna andetagen och bara mysa. Men det är fruktansvärt mentalt jobbigt. Jobbigt att inte räcka till. Att du gjort allt du kan dvs torr blöja, rena kläder, matad, rapad, vyssjad, vaggad, sjungd för, men barnet skriker och skriker. Ändå. Den ångesten är vidrig och hade jag inte fått ta en paus från den (och jobba) hade jag nog gått under. Nu är det, tack och lov, inte alla som får kolikbarn. En del barn skriker inte ens. Har jag hört.

Frågor på detta?

Vad jag inte prioriterat sedan Isa föddes. Öppna och läsa tidningar (innan öppnade jag i alla fall dem).