"Ibland känner jag bara för att göra någonting oväntat. Ta på mig ett par snickarbyxor och bila till Paris." Jag vet inte när Johanna S sa detta till mig. Måste varit minst 12 år sedan. De där orden, eller andemeningen av dem, har stannat kvar. Jag känner alltid precis sådär när det blir vår. Dra iväg till Paris. Men jag byter nog gärna snickisarna mot vanliga jeans. 
Bilden är hämtat här.
Hela vår familj älskar den. Varför? Tolkningen och utvecklingen av boken. Jag upplevde det som om jag fick reda på det som står mellan raderna. Formatet; riktiga miljöer där den animation som finns är ett verktyg och inte formen för filmen. Den är snygg! Så skönt att den är lite grå, grälla animerade filmer finns det ett väldigt stort utbud av. Vildingarnas karaktärerna fångar mänskligheten utan att moralisera. Resan som metafor för utveckling och fantasi. Fast, glöm allt jag sagt, sänk förväntningarna och bara se den!
Den där känslan ni vet som ibland infinner sig trots att allt egentligen är kaos. Jag sitter här och lyssnar på Redemption song, småpratar med Julius, jobbar lite, tänker på vilket spännande möte vi hade idag på jobbet jag och chefen . Jag tänker att jag är välsignad för att jag har två av väldens bästa killar härhemma, för att jag har ett jobb jag gillar där jag gör nytta. Och för att jag just nu skiter fullständigt i allt jag inte är eller gör. Frid. Jag sätter på den igen... Redemtion songs...
Det går trögt med husförsäljningen. Väder enligt mäklaren men jag kan komma på massa andra anledningar. Jag försöker hejda mig och tänker att vi betalat någon för att lösa problemet och att det ordnar sig. Nåväl, vi har tid på oss. Januari 2011 kommer vi få flytta in på Hällmarksvägen.
En illustration jag gjorde på jobbet till en affisch för ett lunchseminarium som ska hållas i Bryssel.
När vi var klara igår med städande och kuddfluffande blev jag plötsligt väldig modfälld. Det var något som saknades. Hela vårt hem kändes naket och "exposed". Jag försökte muntra upp mig själv genom att tänka på köket som är så väl "konserverat" och fint. Förgäves. Något saknades vårt hem. Till slut kom jag på var det var
... en "tassel". Så enkelt, så sofistikerat och så självklart. Nu käns det mycket bättre. Toppen!
Jag kommer ihåg när jag var liten och vi varit bortresta. Jag höll andan samtidigt som jag srang upp för två trappor till mitt rum och där tog mitt första andetag och luktade in hemmaluften. Magiskt. Hemma igen. Jag gör forfarande likadant, fast nu nöjer jag mig med att ta några steg in i hallen.
Imorgon är det en vecka sedan vi landade. Jag har varit sjuk sedan dess, minus en kort visit på jobbet i går eftermiddag. Imorgon MÅSTE jag vara frisk. Vi ska städa, rensa och styla inför försäljningen av Tenorvägen 20. Vi har det hyfsat i ordning men behöver fixa en del saker. Dumma feber försvinn. När du går kan du ta med dig magkatarren, yrseln och muskelvärken.
Jag har fotat massor i Florida och ska lägga upp bilder så fort jag orkar.
Sista stoppet innan hemresan. Idag har vi gjort en massa ärenden (läs shoppat) och ätit på Sweet Tomato (äntligen!!). Både Daniel och Julius undrar varför vi inte ätit där tidigare. Som om jag inte försökt!! Vi åkte hem för att vara på beachen några timmar men det visade sig att det som var finfint väder på fastlandet ute på Clearwater var dimma. Julius och jag gick till stranden och byggde en sandstad med två slott, en pyramid, en sfinx, två vanliga hus och så muren runt staden såklart. När vi kom till motellet, som håller högre status än en del hotell vi bott på, tyckte vi det var lite synd att det var för kallt för att bada i havet. Det fick bli ett dopp i den uppvärmda poolen. Det superskönt. Efter ett tag kom Daniel och vi badade till lillemannen var blå. Nu luktar vi klor allihop. Julius badar och sjunger "In the air tonight" för full hals.
Vi går upp och gör oss i ordning för kyrkan. Badning/duschning av hela fam, strykning, nerpackning av alla grerjor tar sin lilla tid. Vi ställer in GPS:en och är för en gångs skull ute i god tid för kyrkan!! Vi kommer till den adressen vi hittade på internet men det ser oroväckande tomt ut. Det visar sig att de renoverar och vi blir hänvisade till en annan adress. Två mil bort. Det konstiga är att vi hinner. Det verkar som om GPS:en är på vår sida idag, och säkert någon annan också. Kyrkan känns som hemma förutom att alla psalmer är på engelska, eller gammelengeska rättare sagt. En man talar och säger: the bishop is an inspired man. Julius undrar: varför pratar han om spiderman.
Efter kyrkan drar vi iväg till Miami. Jag har sällan stora förväntningar inför möten med stora berömda städer. Men Miami har man sett i så många serier på TV och jag tänkte att jag nog skulle bli besviken. Tvärtom blev det! Hur cooolt är det inte att komma med bilen på en motorväg där en väg går över dig och en under dig samtidigt som du ser Downtown Miami. Vi åker vidare till Miami Beach och ser de flådiga villorna med engen brygga och vräkig båt på vänstersidan och på högersidan de gigantiska kryssningsfartygen som går till Karibien. När vi kommer till Ocean Drive inser vi att det kommer att ta ett tag att hitta parkering. Jag och Julius, som är JÄTTEKISSNÖDIG, hoppas av vid TGI Fridays, blir hänvisade till ett bord och springer in på toan. Efter en halvtimma kommer Daniel vi beställer och till slut äntligen får vi äta. Helt OK men inte mer.
Mätta och glada beger jag mig på fotopromenad längs Ocean Drive och grabbsen går ner på beachen. Jag fotar och fotar och fotar tills telefonen ringer och Daniel meddelar att Julius är genomblöt efter att ha sprungit i vattnet. Han som inte är så kaxig vad gäller badande är blöt hela vägen upp på tröjan. Varken han eller Daniel vet hur det hela gått till. Dags att påbörja färden mot Naples mao. Vi åker på en spikrak väg genom Everglades och ser en massa konstiga fåglar och alligatorer helt gratis utan att gå på någon tour. Nu ligger vi på motellet i Naples och ser en dokumentär om alligatorer och ormar i Florida. Passande! En innehållsrik dag många intryck. Imogon åker vi till Clerwater Beach där vi ska vara de sista dagarna på semestern.
Daniels bild lägger jag upp imorgon. Han skickade den till sin mejladress och nu ligger han här och snarkar. Vi är i Fort Lauderdale på ett jätteschyst hotell. UTAN HELTÄCKNINGSMATTA. Stället vi bodde på i Orlando var dyrt och jätteäckligt. Nu börjar den riktiga semestern dvs inga tider att passa. Vi gör vad vi känner för och känner lugnet.
Det har varit roligt i Orlando men Disney är hysteriskt. Vi har dessutom lyckats pricka in "presidents day" då amerikanerna är lediga dvs mycket mer folk i parkerna. Julius är dock mycket nöjd med att han byggt sitt eget dubbellasersvärd och gått på Star wars Academy. Kvällstid har vi hängt på Downtown Disney. Har ni vägarna förbi Rainforest Cafe någon gång, gå dit!
sjukt barn. tänker att jag måste börja packa. daniel funderar på nytt jobb. sjukt barn. jobba hemma med lite mindre sjukt men extremt rastlöst barn. borde börja packa. på jobbet fixa sista innan ledigheten; bokomslag, annonser, valmanifest. ont i halsen. när ska vi hinna skriva på huspapperna. borde packa. skriva ut bokningar (6 hotell). pass, hur är det med pass. aj ont i halsen. feber. tid på vårdcentralen. apoteket. daniel signar nytt jobbkontrakt. huspapper signade. apotektet igen. nu ska jag bara packa det sista och sova lite och sedan bär det av. florida here we come. yay!
Vi har haft förvånasvärt få saker vi inte varit överens om vad gäller huset. Vi har inte alltid tyckt lika men kommit fram till bra gemensamma beslut. Idag kom det. Dörrhandtag. Jag tycker det är jätteviktigt och beredd att lägga en slant på dem. Det gör inte Daniel. Vi är inte överens. Vi är inte ens i samma hus. Jag befarar att vi är så oense att huset kommer att sakna handtag helt när det är dags för slutbesiktning. Nästa vecka kommer vi lägga vår slutbeställning och sedan börjar huset "gå på rull" som Åke, på Myresjöhus, säger.
Jag har visat tomten för Jens och Josefin och fick deras godkännande. Jag passade också på att kontrollmäta foder runt fönster. De är 7 cm, bättre än 10 men inte optimalt.
I eftermiddags åkte lilla familjen in till stan för äta och kika på Asplund. Det var där det började tjafset om handtagen. To be continued...
Jag tycker att det är svårt att blogga när det jag har att skriva är så extremt. Det är så de senaste månaderna har varit jätteroliga och jättejobbiga.
Till det jobbiga hör att jag får feber och urinvägsinfektioner stup i kvarten. Jag hade kunnat skriva en massa inlägg om hur kasst jag tycker man blir bemött på vårdcentralen eller hur tröstlöst det känns att febertermometern visar för många grader gång på gång. Men jag orkar inte. Jag tror inte gnäll hjälper mot urinvägsinfektion.
Det roliga då? Det är faktiskt två saker som upptagit mycket av vår tid som familj.
1. Vi planerar vår Floridaresa.
2. Vi ska bygga hus.
Jätteroliga grejer båda två men jag tycker bara det känns skrytigt. Jag är jätteglad att vi kan åka till Florida, vi har sparat och planerat länge. Och huset är en dröm jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Men vad ska jag berätta då... dessa saker är "mitt i mitt liv" just nu och jag vill inte lägga ner bloggen. Så kära vänner bered er på skryt och gnäll ett tag framöver tills mitt liv normaliserat sig.
Vi behöver hjälp med att dissa våra ritningar till huset. Våra åtgärder är markerade med rött. Tycker ni detta är roligt tar jag tacksamt emot åsikter!
Därav tystnaden på bloggen. Jag har varit rätt mycket sjuk och mellan febertopparna smider vi bostadsplaner på kvällarna. Jag har inte tid att blogga. När allt är klart ska jag berätta. Och blogga mer frekvent.
På jobbet är det nu också en av de mest hektiska perioderna på året. Kampanjen Vit Jul rullar på för fullt. Kampanjen går ut på att avstå alkohol, för barnens skull, under de tre juldagarna. Vi har fått mycket uppmärksamhet i media. Tongivande personer håller med oss, bloggar, och ifrågasätter alkoholen. Det är stort. Alkoholfrågan är het. Äntligen!! Bäst skriver Alex Schulman. Att han vågar prata om sitt förhållande till alkohol är modigt! Heja dig Alex!
Ta ställning för barnens på www.vitjul.se, julen är deras högtid.
Igår fick jag antibiotika för och idag återvänder kraften igen. Febern är borta livet är härligt! Jag tror jag fick medicinen i elfte timman för igår kväll hade jag "födabarnont" i ryggen.
Men det är inte det enda spännande som har hänt idag. Vi tittade på två hus igår och var med och budade på båda men hoppade också av båda. Ett avhopp var tom innan vi nått vår gräns. Det kändes inte hundra. Det huset gav vi ett bud på innan visning som säljarna inte tog. Skönt såhär i efterhand. Fast jag tror att säljaren ångrar sig. Verkade bara vara vi och ett par till med i budgivningen och vi drog oss ur innan vi nådde till den nivå där vi lagt förhandsbudet. Vi tittar vidare och funderar över vad vi egentligen vill ha och vart vi vill bo. Vad som är viktigt och vad vi kan välja bort.
Fler bra saker som hänt idag är att vi beslutat oss för att strunta i Key West när vi åker till Florida. Jag har en kollega, Lydia som är där just nu. För övrigt är det mitt bästa resetips. Se till att någon du känner som är guru på sociala medier åker till platsen du ska. Fast några månader tidigare. Jag har följt Lydia och Nicklas vi facebook och Lydias blogg. När Lydia har hoppat jämfota av lycka har jag också gjort det, fast här hemma och mestadels liggande i soffan med datorn i knät. Oj vad jag längtar. Fast inte för mycket. Det är ett annat resetips jag ha. Tagga ner förväntningarna.
Tänka sig jag var tvungen att räkna efter om det var 36 eller 37. Bara det är ett tecken på att jag inte är purung. Vi har en bra regel i min famlij. Vill man ha presenter får man bjuda in till fest annars blir det inget. Jag ska inte ha någon fest. Däremot tycker jag att det skulle vara skoj att önska mig något av er som läser denna blogg. Jag önskar mig att du imorgon, 20 november, gör någonting lite extra för någon annan. Absolut ingen stor grej men en liten extra ansträngning. Det fixar du väl? Skriv en kommentar om vad du gjorde! Världen blir en bättre värld om vi tänker lite mer på varandra! Vill du inte göra gott är det helt ok för mig med lite mer materiella presenter. Som det här tex:
Inte för att jag är olycklig. Såklart det inte är kul att ställa in Londonresan. Men så sorgligt att jag gråter är det inte. Jag gråter för att livet är vackert men obarmhärtigt. För en liten kille som fryser i skogen och längtar efter pappa. För att jag vill att allas livssagor ska sluta lyckligt. Jag tänker på hur mycket jag älskar Daniel och Julius och då gråter jag mer. Men nu gråter jag av tacksamhet. Sedan spelar jag en massa melankoliska låtar och gråter lite till. Här är min gråtsångslista:
Romeo and Juliet, The Killers
Bridge over troubled water, Roberta Flack
Kom änglar (live), Winnerbäck
The river (live), Bruce
Two souls, Christian Kjellvander
Fait accomplit, BAO
Höstvisa, Cumulus
Balladen om Briggen Blue Bird av Hull, Imperiet
Do it to me, Lionel Richie
Lightning crashes, Live
PS Jag tycker egentligen att detta inlägg är snäppet för utlämnande. Jag bjuder på det. Det är ju fredag vettja.
Inlägg
Alla kommentarer
