Ami och Emilia

Jag blev blixtinkallad för att fota dessa vackra tu för nästan precis en måndad sedan. Nu håller jag på att redigera. Snart klar!

Lite mer hus

Badrummen är enligt killarna färdiga när det kommer till kakling. Vi har dock ett gäng invändningar mot hur de har behandlat duschhörnan med mosaiken. Snickarna har varit på plats idag och fixat med kök, badrumsinteriör, dörrar, handtag, lister. Vi har fått kallelse till slutbesiktning. Det närmar sig inflytt!

Huset på Hällmarksvägen 73

Daniel har fått fart på uppkopplingen här i transitlägenheten. Kanske blir det tom lite inlägg före inflytt som beräknas till 14 januari! Tidigare än vad vi trott, bara en sådan sak! Den kommande veckan kommer det att kaklas klart i badrum x2, tvättstuga och entre. Väggarna är färdigmålade på båda våningar och golv, lister, foder och dörrar är på plats på övervåningen. Det händer nya saker varje dag.

Jag lever!

Ville bara säga det. Uppkopplingen på Centralvägen är inte optimal och jag bloggar inte på arbetstid. I februari bor jag i ett splirrans nytt hus med fiber. Då ska det bli blogga av.

Lunch

Hemma hos Jenny med Carina . Han var världens finaste och mycket mycket liten. Pappa Pelle var också med på ett hörn. Att Jenny dessutom gjorde brödet "to die for" gjorde inte saken sämre.

På jobbet är det jul

Eller inte riktigt men produktionen för VIT JUL är i full gång. I år kan man bla köpa dessa julklappsetiketter, som jag gjort, för att stödja kampanjen.

Vilken dag som helst

Mitt i smeten

Fram till huset är klart hyr vi en tvåa i Vallentuna centrum. Vi kan knappast skryta med att vi kommit i ordning här. Fortfarande kartonger och saker som ska till kontainern överallt. Somliga har ryggproblem och andra förkylningar vilket har fått tempot från förra helgen att stanna av.

Julius fixar omställningen bra. Det går att cykla även om det inte finns någon gård och cykeln måste hämtas i förrådet. Och så finns det andra saker som väger upp. Att själv kunna gå till leksaksaffären tvärs över vägen och köpa suddgummi tex. Precis som jag kunde gå till Monas i Tenhut när jag var liten.

Huset står på plats nu! Om några veckor kommer vi att få gå in i det! Overkligt. Daniel är sugen på att börja måla utvändigt redan i höst. Det får han gärna!

Valdebatt hemma hos oss

Julius tycker att jag ska bli statsminister. Daniel är mycket skeptisk "du skulle köra landet i botten, för mycket pengar skulle gå till kultur". Julius är starkt emot moderaternas förlsag i stockholm om att bygga fler bostäder; "då blir det för lite plats för mig att cykla". Själv funderar jag på att starta ett moralparti.

Fattiga riddare

Till frukost i morse blev det varma fattiga riddare. Har inte gjort det ngn gång förut. Jag sa till Julius att det var en blandning av bullar och pannkakor. Han åt utan att grimasera. Vi har packat och packat. 50 kartonger är vi uppe. Hur mång tror ni det blir tillslut? På lördag går flyttlasset med kartonger och möbler till magasineringen. Sakerna vi ska ha i andrahandslägenheten tar vi på fredagen.

Badrum och hallar check!

Det blir svart matt granit 60x30 i finhallen. 10x10 svart matt granit på golven och 10x30 matta vita plattor på väggar i båda badrummen. Duschväggen i badrumet på övervåningen blir svart matt mosaik. Grovingången och tvättstugan har vi en enklare, grå, platta som ligger inhandlad och klar i garaget.

Högst upp på önskelistan över möbler står en Snö (Jonas Bohlin) med nio lådor. En röd matta från Pappelina, jatack! Massor med skoskåp för ordning bland pjucken; ett måste. Pricken över i Hang it all. Daniel kan, om han mot förmodan läser detta, notera vilken av bilderna som är störst.

Lovisa

Jag sitter här och umgås med Lovisa. Visserligen är hon nu helt still och det låter ingenting. Men hon, lilla härliga människan fylld av upptäckarlust och livet, är här. Imorgon får hennes föräldrar en CD proppad med bilder. Här är ett provsmak.

Semester

Vi har det bara bra och njuter av att vara lediga. Jag har tänkt att lägga upp de få bilder jag tog i Turkiet sedan vi kom hem i måndags. Det får vänta, jag har ju semester. Kanske jag gör det imorgon, kanske inte.

Humortips

Total eclipse of a heart, literal version är inte heller så dum. Fast ännu roligare är Flight of the conchords, som går på SVT! HBO såklart.

Mexikoklännningar till salu

Det är jättelängesedan de kom men det kom en husförsäljning, med elva visningar, i vägen. Jag undrade såklart hur de skulle vara och måste säga att jag är positivt överraskad. Vi packade upp alla klänningar och jag började prova. Julius och Daniel fick vara smakråd. Till slut bestämde jag mig för att behålla en vit blus, och två klänningar, en svart och en vinröd. Den Jenny har på bilden är klarröd. Den Majken har på sig är stl 4 år, lite stor till Majken (hon är tre).

Det här är vad jag har kvar:
Klänningar:
1 st S svart
2 st L en vit, en klarröd
1 st 4-år mintgrön

Tunikor
1 st M klargrön
2 st L en marinblå, en vit

Vuxenklänningarna kostar 400, barnklänningen 200, tunikorna kostar 300 kr.

Lägg en kommentar här eller mejla mig på pernillafornes(snabela)hotmail.com. Jag skickar bild på den du är intresserad av. Först till kvarn.

Tro Mitt i livet

Jag har funderat mycket om hur mycket, eller lite, min tro egentligen spelar någon roll i mitt liv, Mitt i livet. De facto är att den största delen av min tid går åt att städa, fundera över kakel i nya huset, lösa problem på jobbet, planera vad man ska äta till middag, tvätta, packa matsäck till skogen, ska jag eller ska jag inte köpa en ny... och så vidare. Ekorrhjulet vi alla springer i helt enkelt.

Visserligen håller vi famlijebön varje kväll, och önskar vi fick till det varje morgon också för den delen, men handen på hjärtat; det gör vi inte. Jag försöker läsa inspirerande ord för att få andlig näring och kan bocka av det på listan de flesta dagar, men inte alla. Personliga samtal (bön) med Gud brukar jag mest föra när jag sitter i bilkö på Essingeleden, konstigt nog så finns han där. Ett litet tips alltså; behöver du andlig vägledning sätt dig i köerna på Essingeleden. En gång i månaden skärper jag till mig ordentligt eftersom jag håller en lektion i kyrkan och känner att det är ganska respektlöst mot de som lyssnar och deltar om jag inte förberett mig. Sedan finns ju såklart det som är fundamentet för min tro alltid där: En övertygelse om att jag är älskad av någon som alltid finns där för mig. Att relationer med människor runt omkring mig är viktigare än status. Livet inte börjar och slutar med det vi ser här på jorden. Att Guds omsorg för att nå ut i möjligaste mån till alla sina barn behöver en bra struktur, en kyrka. Att villkorslös kärlek är grundförutsättningen för människans existens och att vi har en storebror, Jesus Kristus, som var överlägset bäst på detta. En storebror som, i ett förtroligt samtal med vem som helst, ärligt skulle kunna säga; jag förstår dig.

Men som sagt var mycket i livet är påtaligt och praktiskt. Det är inte något fel med det. Det gäller bara att inte tappa perspektivet. Att låta det som fyller på vårt andliga jag få näring; en vän som behöver prata, en musikupplevelse, en uppriktig bön, eller att ge sig tid att njuta av naturen.

Men så ibland gör sig himmelen lite extra påmind. Min erfarenhet är att det alltid är när vi försöker åstadkomma något gott för någon annan. Jag har precis läst Louis Herreys inlägg om hans äventyr kring vätterrundan. Jag har en liknande erfarenhet:
Jag var barnvakt åt tre fina barn, Marina, Madeleine och Marcus. Jag bodde fortfarande hemma hos mina föräldrar i Mariebo och hade en kvarts promenad från deras mormors lägenhet där jag brukade passa dem. För att komma dit gick jag genom skogen. Jag gick där och tankarna for säkert åt alla möjliga håll som de brukar. Men så plötsligt blir allting glaskart och jag tänker: vad skulle jag göra om Madeleine slog i sina tänder? Jag besvarar frågan för mig själv tyst i huvudet; be Marina ringa Anita, barnens mamma. Vad händer när jag sedan en timme senare är ensam med barnen. Marcus trillar baklänges och landar med bakhuvudet i Madeleines mun och det störtblöder. Jag frågar Marina, som är fyra eller kanske fem om hon kan telefonnumret till Anitas jobb. Hon svarar att det kan hon och utan att vara det minsta rädd eller påverkad av den otäcka situationen går hon och ringer. Anita är där några minuter senare. Jag tror att den enda konsekvensen av händelsen blev att Madeleine fick en något för tidig glugg i överkäken. Familjen Viktorstam får gärna rätta mig om jag har fel. I ärligheten namn förstår jag fortfarande inte varför jag fick lite extra hjälp den där gången när jag passade barnen, jag bara fick det.

Man skulle ju kunna tänka sig att Gud bara är intresserad av gamla profeter i Gamla testamentet eller möjligtvis lite lärjungar som levde kring Jesus. För mig är det precis vad han, Gud, inte är. Han är inte någon som lever i det fördolda och förglömda utan någon som finns här nu idag till och med på Essingeleden, Vätterrundan eller där och när du vill. Mina starkaste upplevelser med Gud har jag haft när jag verkligen inte förtjänat dem men behövt dem. Och de har varit livsavgörande.

Tillbaka till min egen fråga; hur mycket roll spelar min tro in i mitt liv. Stor roll! Dock är den här bloggen är ett lysande exempel på att långt ifrån allt i ”Mitt i livet” är av andlig karaktär. En gång när jag var på semester i Grekland, med hårt partajande svenskar, fick jag kommentaren: Är du verkligen religiös, du har ju inte det där lilla falska leendet som alla frälsta har. Och du är ju här; där folk super som svin. Min tro kanske inte syns i mitt leende men min förhoppning är den märks i mitt möte med andra, överallt, när som helst Mitt i livet! Kram på er alla och ha en härlig midsommar!

En liten utmaning för den som vill. Skriv om din tro, eller för den delen icke-tro, (mitt) i ditt liv.

Nu är tackfilm nr 2 här

Kära läsare, ni får förstatjing

Jag har tagit hem ett gäng mexikanska klänningar och blusar. Jag lovar att lägga upp dem här innan de går ut på blocket. Det blir blusar och klänningar i blandade färger och storlekar med broderingar som på denna, ungefär. De hade klänningarna i barnstorlekar och jag slog till på några sådana också. Just nu väntar jag med spänning på om jag åker på tull eller ej.

Elva år

Idag är det elva år sedan jag och daniel blev tillsammans. Han fortsätter fortfarande imponera och förvåna mig. Idag genom att ge komplimanger för löparen, inte duken, jag sytt. Vi ska fira ordentligt när vårt hus är sålt.

Blivande varumärkesstrateg

Mamma, varför är det ett r i nästan alla ord, frågar Julius. Därför att r är en ganska vanlig bokstav, svara jag. Gång på gång har han ställt precis samma fråga och jag har alltid gett samma svar. Så förra veckan satt vi och läste tidningen tillsammans och då pekar han på r, som i registrerat varumärke, och då trillar poletten ner hos mig. Ja-ha det r:et.